Pysselminne

Om jag någonsin får chansen skulle jag vilja lära mig att dreja, tänkte fru Äppelblom.
"Min mamma tog med mig på sin keramikkurs när jag var fem år. Jag har kvar en katt som jag gjorde då, den ser ut som en uggla och ett keramikhjärtan som jag gav min farmor. De ligger i mitt pysselskåp nu, som en liten påminnelse att jag faktiskt testade och tyckte det var roligt.

Det jag minns starkast var att det fanns en snurrande skiva som man vevade igång med foten och sedan en tjej som var på kursen och som satte lera på min näsa. Det gillade jag inte. Jag var inte ett sådant barn som tyckte om att man skojade med mig. Men det visste mamma och torkade snabbt bort leran!" 

(På bilden är jag runt fem år och bakar pepparkakor, ler-katten står framför fotot jämte en porslinskatt som mamma köpte till mig när jag var lika gammal).

Sommarfika i trädgården.

Eftersom rabarberlanden svämmar över av rabarber så bestämde jag mig för att göra rabarberpaj. Hittade jordgubbar i frysen så det fick bli jordgubbspaj också.

Assietterna är loppisfynd och de prickiga skedarna fick jag av min mamma och mina systrar med familjer när jag fyllde trettio år. Stolsdynorna är från Rusta, förra årets kollektion, och jag älskar dem! Muminmuggar från Arabia. Jag älskar att duka utomhus!

Alltings början...

Det var en gång en liten flicka som älskade att pyssla tillsammans med sin mamma. Den lilla flickan var jag. Mamman sydde kalikå-figurer, ritade klippdockor, bakade bröd och stickade. Hon drejade och snickrade möbler och virkade ibland.  Och har man vuxit upp i ett pyssligt hem så kan det hända att man blir pysslig själv. Och det blev jag...

Fru äppelblom har tre systrar och det var en av dem som kom med idén att jag borde starta en pysselblogg.

Och det här är min blogg, och här kommer mitt pyssel få plats. Allting, huller om buller, men med en viss kreativ logik.